Datorhistorik

Jag har jobbat i databranschen sedan 60-talet och har stor erfarenhet av datorutvecklingen. Nedan har jag skrivit en kort historik över utvecklingen under de olika decennierna.

60-talet
70-talet
80-talet
90-talet
00-talet

Här är en förteckning över de persondatorer som jag arbetat med under årens lopp.

Datorhistorik 1960-talet

Jag började min databana efter gymnasiet 1964 (begreppet IT var ännu inte uppfunnet).

Yrket kallades programmerare och man skrev ner kod blanketter, som sedan stansades in på hålkort.

Ett program kunde bestå av tusentals kort. Programspråket hette 7070-autokoder resp 1401-SPS (Symbolic Programming System). Det tog 2-3 dagar att göra en test av de man kodat, man skrev ner koden på blanketter som skickades med internpost till en stansavdelning. Därifrån skickads korten till dataoperatörerna som matade in korten i 1401. Efter bearbetningen i 7070 skrevs resultaten ut på en lista i 1401, som man fick tillbaka via internposten. Datamaskinerna hette IBM 1401 och IBM 7070, så här såg de ut.

Den lilla maskinen 1401 med 8 K internminne var bara en maskin för att mata in data (via hålkort) till 7070 och skriva ut data på pyjamaspapper från 7070. Kommunikationen mellan maskinerna skedde via ett s.k. magnetband.

Bild på en 7070 med ett antal olika magnetsbandsstationer.  Internminnet var på 10.000 ord som det hette och kunde lagra ca 50 kb. 7070-maskinen tog upp ett antal kubikmeter i ett luftkonditionerat rum.

En typisk installation kunde betinga ett pris på $ 17.000 i månaden, alla maskiner hyrdes av IBM.
Dataopertörerna var många och gick klädda i vita rockar, och jobbade i skift.

IBM System 360 (och senare System 370) blev det vanligaste stordatorsystemet i slutet på 60-talet. Med system S360 kom även programeringsspråket COBOL som blev det ledandet programmeringsspråket i många år. Här introducerades kommandon som If.. Then.. Else..  och GoTo som var en revolution för progamerare på den tiden.

Man kunde sätta namn på de olika fälten (namn, avdelning, lön etc) och använda många ”klarspråkskommandon” för att flytta och manipulera data i de olika fälten. Fortfarande var databehandlingen, eller ADB (Automatisk DataBehandling) som det hette, ett verktyg för storföretag som hade resurser att skaffa sig stordatorer. De system som det utvecklades datarutiner för var materialhantering, produktionsplanering, personalhantering och liknande stora företagssystem.

Indata var blanketter (som stansades på hålkort och hålremsa) och utdata var stora listor på liggande A4 (pyjamaspapper) i olika sorteringsordningar och summeringsnivåer.
Om man hade gjort ett programmeringsfel gjorde datorn HALT och skrev ut hela innehållet i minnet (en s.k. DUMP) på papper, ca 1-2 cm pappersbunt på liggande A4.

Ordet dator var  inte uppfunnet på den tiden. Jag kommer ihåg att en datatidning hade en omröstning om ett nytt ord för datamaskin eller computer som de vanligen kallades. De två toppförslagen var Datamat och Dator. Jag har för mig att Datamat vann omröstningen men Dator blev ju ändå den vedertagna termen, som används fortfarande.

Datorhistorik 1970-talet

På 70-talet forsatte utvecklingen med allt större stordatorsystem, s.k. IBM Mainframe. Operativsystemet hette MVS och var ett s.k. batchsystem, dvs man körde ett program i taget efter varandra. De flesta programmen kördes på nätterna för att man skulle få sina datalistor utskickade med internposten på förmiddagen.
På dagtid var maskinerna tillgängliga för oss programmerare för testkörningar.

Datalagringen som då skedde på magnetband utvecklades till direktaccesminnen  s.k. skivminnen. Detta skivminna kunde lagra 40 MB. Detta gav möjlighet till att utveckla system som arbetade mot dataskärmar och man fick resultaten presenterade på en bildskärm.

Så småningom kom nya operativsystem som TSO och CICS på stordatorerna, som var s.k. time sharing system, vilket innebar att flera program kunde köras samtidigt i datorn och man började använda terminaler (bildskärmar) för att mata in data. Programmen kördes inte samtidigt utan fortfarande efter varandra, men programmen tilldelades ett antal CPU-sekunder i taget.

Mindre företag började efterfråga databehandling och en ny generation datorer började lanseras, s.k. Minidatorer
Dessa datorer såg ut  som en eller två tvättmaskiner och använde skivminnen för lagring och bildskärmar för in- och utdata.

Jag började att arbeta med dessa minidatorer Digital PDP-8 och PDP-11, med datasystem som var direkt kopplade till produktionskedjan. Jag jobbade på på Volvo-Data med produktionsstyrningssystem, som styrde karossernas väg genom fabriken.
Detta är Digals minidator PDP-11/70
Den ersattes senare av VAX som blev ett ledande märke bland minidatorerna.
Jag har även jobbat med minidatorerna Data-Point, IBM 8100 och  HP3000.

Programspråket var FORTRAN som var lite enklare än COBOL och och hade kommandon för att direkt kommunicera med en operatör via en bildskärm. Det var s.k. realtidsprogrammering som direkt påverkade flödet av karosserna i fabriken.

Även minidatorerna utvecklades vidare och blev allt kraftfullare. De användes främst för online-system dvs system där man arbetade mot bildskärmar.

Genella applikationer började utvecklas, som t.ex. bokföringsprogram, lagerhantering, och MPS-system (Material och ProduktionsStyrning). När det nu fanns färdiga datasystem att köpa började de mindre företagen att använda minidatorer för sin administration och produktionsstyrning.

Även på stordatorerna började man att utveckla system som använda bildskärmar som in- och utdata. En IBM-terminal som var vanlig hette IBM 3270 som kopplades till stordatorn via ett koaxialkabelnät.

När man behövde starta om stordatorn var det viktigt att alla som arbetade vid bildskärmarna loggade ut och stängde av skärmen. IBM-teknikerna på Volvo utvecklade då ett system som kunde meddela sig med alla bildskärmarna och be alla programmerare att logga ut. Det var början till MEMO-systemet som var ett bland de första ”mail-programmen” som utvecklades i Sverige.
Många var skeptiska till att skicka meddelande till varandra via bildskärm, det fanns ju telefon och internpost.

Datorhistirik 1980-talet

I böarjan av 80-talet lanserades begreppet personlig databehandling på stordatorerna. Det blev allt vanligare att man använde bildskärmsterminaler. Det kunde röra sig om hundratals terminaler som var sammankopplade i stora koaxialkabel nät till en central IBM stordator.

Dataprogrammen  utvecklades till att bli mer användarvänliga och många nya program som operatörerna själva kunde styra såg dagens ljus, ordbehandling, kalkyleringsprogram etc.

Ordbehanling var det område som växte snabbast, och snart fanns det speciella ordbehandlingsmaskiner som ersatte de gamla elektriska skrivmaskinerna. Rank Xerox och IBM serie 80 var de som jag kom i kontakt med.

Persondatorns intåg

1981 lanserade IBM en helt ny typ av datorer ”IBM Personal Computer”. Det var en liten dator som bara kunde användas av 1 person i taget och som inte var hopkopplad med en mini- eller stordator.
Det var något helt nytt i datorvärlden, en helt fristående dator utan kopplingar, vad skulle man med den till….

Det var en liten låda med ett tangetbord och en liten bildskärm som stod på lådan. (Datormusen var ännu inte uppfunnen). Det fanns också en skrivare en s.k. matrisskrivare som matades med papper i löpande bana.
Den första modellan IBM PC hade 64-128 KB internminne och två diskettstationer som lagringsmedia. Operativsystemet (PC-DOS) och ett program låg på ena disketten (A:) och data lagrades på den andra disketten (B:).

1983 kom IBM PC XT med 10 MB (!) hårddisk och 256 MB minne.
Hårddisken fick beteckningen (C:) som än idag används som beteckning för hårddisk i PC-världen.
Vilken lycka att slippa mata in och ut disketter hela tiden.
10 MB var en otrolig stor lagringskapacitet, den skulle räcka många år trodde man, de första disketterna lagrade bara 360 KB och var 5,25″.

Efter bara 1 år kom IBM PC AT med 20 MB (!) på hårddisken och 1,2 MB på disketterna, fortfarande 5,25″. Minnet kunde byggas ut till hela 640 KB.
Samma år kom 3270 PC som var en persondator som även kunde användas som en terminal till stordatorsystemt. Båda världarna i samma dator, vilken lycka.

1984 kom den första bärbara (eller släpbara) datorn IBM Portable.
Den hade en 9 tums monokrom skärm och en eller två diskettstationer .

Persondatorerna behövde inte programmeras, då det fanns färdiga program för olika funktioner att köpa. De vanligaste programmen var ordbehandling MS Word 1.0 eller WordPerfect, kalkylprogram som VisiCalc,  Lotus 1-2-3 eller Microsoft Multiplan m.fl.

En annan stor datorleverantör Hewlett Packard (HP) var också tidigt ute med en persondator.
Deras modell HP 150 var en kompakt dator med 9″ skärm. Skärmen hade en pekfunktion, som med hjälp av fotoceller i kanterna hade 8 st ”funktionstangenter” genom att peka på bestämda punkter på skärmen.

Macintosh
1984 kom den första dator som hade ett grafiskt gränssnitt, till skillnad från MS-DOS som var kommandobaserat. Gränssnittet var s.k. WYSIWYG (What You See Is What You Get) som revolutionerade persondatoranvändandet. Det dröjde ända till 1990 innan detta grafiska gränssnitt slog igenom i PC-världen med Windows 3.0.

Lanseringsvideon av Macintosh blev en mycket känd och omtalad video som senare  har kultförklarats.

Apples Macintosh  128-512 KB minne, såg dagens ljus, som var en vidareutveckling av Lisa som den första modellen hette. Det blev en stor framgång bland Pensondatoranvändarna, medan PC-teknikerna fortfarande gillade PC-stuket med alla kryptiska kommandon. Man behövde ju inte vara tekniker för att använda en Macintosh, allt blev ju så himla enkelt. Datormusen såg dagens ljus och skärmen var bara 9″. Alla Macintoshmodeller hade SCSI-interface och en lokalt nätverk Apple-Talk.

1986 kom Macintosh Plus som hade hela 1 MB minne och den nya disketten 3.5″ som lagrade 800 MB. Man kunde koppla till en extern hårddisk som man klämde fast över processorn, en s.k. Hyperdrive. 1987 kom Macintosh SE som hade en hårddisk på 20 eller 40 MB inbyggd och en diskett på 1,44 MB. Det var den första macen med inbyggd fläkt, värmeutvecklingen i macarna var det största problemet. Operativsystemet Mac-OS var mycket stabilt då Apple inte släppte koden till 3-partsutvecklare, en systemkrasch var mycket ovanlig.

Macintosh fick  tack vare programvara som Adobe Pagemaker och Apples skrivare LaserWriter snabbt spridning inom det område som skulle komma att kallas desktop publishing. MacWord, MacDraw och MacPaint var annars de grafiska standardprogram som medföljde varje Macintosh.

I slutet på 80-talet kom Macintosh II som varuppbyggd som en PC med separat skärm och datorlåda. Desktop publishing området expanderade kraftigt med denna modell. Den hade 1 MB minne utbyggbart till 20 MB och hårdisk på 40-80 MB. Det fanns kortplatser som på en vanlig PC för att kunna bygga ut kapaciteten.

Det inbyggda nätverket AppleTalk kunde ansluta flera datorer och skrivare utan någon som helst installastionsrutin. Det var extremt enkelt och kunde kopplas ihop till mycket stora nätverk med en enkel förgrening och förlängningskablar.

Datorhistorik 1990-talet

På 90-talet fick persondatorerna sitt stora genombrott både i företagen och privat.

Begreppet hemdator lanserades genom att företagen fick avdragsrätt för persondatorer som ”hyrdes” ut till personalen. Tack vare detta arrangemang fick många familjer och därmed barnen tillgång till en  persondator. Detta var en av orsakerna till den snabba persondatortillväxten i Sverige.

På många företag blev det två läger bland persondatoranvändarna, PC-nördar eller Macintosh-användare. Tekniker och ingenjörer valde PC medan ”tjänstmän” i allmänhet och mediafolk i synnerhet valde Macintosh.

Macintosh grafiska gränssnitt var överlägset lättast att använda. Med Windows 3.0 började PC-världen ta upp kampen, och först med Windows 95, som kom 1995, fick PC-användarna ett grafiskt användargränssnitt  som liknade Macens gränssnitt, men fortfarande finns en rivalitet kvar mellan de båda lägren.

Persondatornätverk i företagen

Från början var persondatorn helt fristående, men snart började man koppla ihop persondatorerna i nätverk. Först ett närverk för att dela på skrivare, senare satte man en ”central” persondator i mitten för lagring av gemensamma dokument och dataregister, s.k. datafiler.

Nätverken utvecklades allt mer och snart blev persondatorerna som den gamla tidens terminaler med inloggning och centrala backuprutiner. Man kan säga att Minidatorsystemen egentligen hade återuppstått men med den stora skillnaden att ”terminalerna” var mycket intelligenta och utförde det mesta av bearbetningen på den lokala datorn.

Friheten som kom med de första persondatorerna, då man kunde göra som man ville med sin dator försvann och man är nu t­­illbaka till ett gemensamt datornätverk med en cental IT-avdelning, som bestämmer vilka program man får installera och köra.  För användarna är det åter det stora datornätverket som gäller och det är egentligen bara en annan mer effektiv teknisk lösning som man fått med persondatorer i företagen.

Webbkamerans historia
Trojan Coffee Pot


Allting började i the Trojan Room i det gamla datorlabbet på universitetet i Cambridge. The Trojan Room var med sin kaffekokare ett av de mest välbesökta rummen i huset med besökare från hela byggnaden. Kaffekokarens besökare blev ofta irriterade när kaffekanna var tom, speciellt då de flesta hade en bit att gå för att komma till kafferummet.
Om det var ett resultat av nyfikenhet eller frustration vet man inte men teknikerna och ingenjörerna i datorlabbet tog som lösning på detta problemet fram den första webbkameran. 1991 kom den första kameran på plats.
Webbkameran klarade av att visa en 128×128 pixel stor svartvit bild på kaffekokaren.
Ett par år senare, 1993, kunde de via egenutvecklad programvara och teknik lägga ut bilden på Internet för att alla säkert skulle kunna kontrollera om det fanns kaffe kvar i kannan eller ej innan de påbörjade en expedition till the Trojan Room.
Webbkameran blev snabbt ett landmärke bland surfare runt om i hela världen.

Det tog inte lång tid innan flera stora företag såg möjligheter i tekniken och började utveckla webbkameror på bred front.

PC-programvara

Undet 90-talet exploderar programvarumarknaden för PC-program. Inom i stort sett alla tänbara användningsområden lanseras 100-tals program varje vecka för att inte tala om spelmarknaden som nu blivit en megaindustri.
De största leverantörerna är Microsoft, Adobe, Lotus, Data General, Macromedia, Oracle m.fl.

Nätverksprogramvara

Början på 90-talet: Epost-programmen börjar komma. Under 80-talet började storföretagen att använda e-post i sina företagsinterna nätverk. MEMO var ett Volvo-utvecklat system för e-post som sprids till andra företag som har egna stordatorsystem.

Det var svårt att övertyga personer i företagen att Mail-funktionen var till nytta för arbetet, man hade ju både telefon och internpost.
När cheferna började kommunicera med mail, började även den vanlige tjänstemannen att läsa mail, man ville ju veta vad chefen hade sagt. Man började också inse att det gick mycket snabbare att få kontakt via mail än via telefonen, och när man senare kunde skapa maillistor och bifoga dokument och skicka ut en text eller bild till flera personer på en gång blev tekniken anammad på allvar.

November 1990: Den brittiske forskaren Tim Berners-Lee publicerade en text om ett hypertext-projekt han hade haft ett tag. Han kallade det för ”World Wide Web” och med det skulle användare kunna kryssa runt hur som helst mellan ett nät av noder… Äsch, har du hittat hit vet du hur det funkar. www blev snart den mest använda delen av internet, så känd att många felaktigt använder dem synonymt.

Februari 1994: Carl Bildt mejlade till Bill Clinton, dåvarande statsminister respektive president. Det var ett grattis till det amerikanska beslutet att lyfta handelsembargot mot Vietnam, men det minnesvärda var att det var det första mejlet mellan två regeringschefer.

Augusti 1995: Microsoft lanserade Internet Explorer och det så kallade browser-kriget utbröt. Motståndet bestod främst av Netscape som hade 90 procent av marknaden i mitten på 90-talet. I dag använder cirka 65 procent nätanvändare Explorer som sin browser, tre gånger så många som tvåan Firefox. 1 procent använder Netscape.

Jag kommer ihåg att när Windows 95 lanserades under hösten -95 så nämndes inte ordet Internet (!). Microsoft pratade om ett eget nätverk MSN som skulle lanseras om något år.
Bara 6 månader senare svängde Microsoft totalt och pratade bara om det nya världsomfattande nätverket Internet och hur man skulle anpassa sina program att till fullo utnyttja internet.

September 1998: 25-åringarna Larry Page och Sergey Brin ansöker om att registrera ett företag, Google, för den söktjänst de delvis som ett Stanford-projekt utvecklat under två års tid. Vid tidpunkten konkurrerade många söktjänster om användarna, men med ett enkelt gränssnitt och en överlägsen indexeringsalgoritm (”Pagerank”) kunde Google snabbt bli herre på täppan världen över.

Datorhistorik 2000-talet

Efter millennieskiftet är det bara bärbara datorer som gäller.

Alla datorer ser ungefär likanana ut och har liknande perstanda, det enda som skiljer är processorer minne och hårdisk.
Nya modeller med något bättre prestanda kommer var 3:e månad, så datorn blir gammal mycket fort.

Microsoft operativsystem avlöser varandra i en strid ström.

Efter 2010 är det läsplattor och mobiltelefoner som i allt större grad ersätter de traditionella datorerna.

Apple lanserar mobiltelefonen Iphone och läsplattan Ipad med operativsystem IOS.

Android och Windows Phone är de operativsystem som konkurrerar med Apple på telefoner och plattor från Samsung, Nokia, Google och Ericsson m.fl.

Datorlista

IBM Personal Computer, Model 5150 (1981)
Den 12:e augusti 1981 lanserade IBM den första pc:n, en milstolpe för datorindustrin. Tekniskt sett var processorn det mest intressanta med IBM Personal Computer Model 5150. Intel 8088 var en kraftfull 16-bitarsprocessor, speciellt med tanke på att de flesta datorerna vid den tidpunkten använde sig av 8-bitarsprocessorer. Klockfrekvensen var 4,77 megahertz.

Datorn kunde köpas med ett par olika operativsystem, exempelvis det mycket populära CP/M, P-System och även ett nytt operativsystem som IBM kallade PC-DOS. Det sistnämnda blev senare även känt under namnet MS-DOS, och såldes då av tillverkaren Microsoft.

Inom 18 månader efter lanseringen utgjorde IBM:s pc navet i den pc-boom som inbegrep tillbehör, tredjepartsprogram, kloner, böcker och tidningar. Vissa av IBM:s senare datorer blev framgångsrika, vissa floppade. En sak har de dock gemensamt med majoriteten av dagens persondatorer – de har alla sitt ursprung i IBM Personal Computer, Model 5150.

Lanseringen av IBM PC i Sverige dröjde fram till mars 1983, 20 månader efter att datorn hade presenterats i USA.


Commodore 64 (1982)
1982 hette den dominerande hemdatorn Commodore 64. Många kallade dock datorn för Vic 64, eftersom den var efterföljare till den nästan lika framgångsrika Vic 20-modellen.
Arbetsminnet var 64 kilobyte och processorn var 6510 från Mos Technology.

En vanlig TV användes som skärm, och en liten kuriositet i sammanhanget är att processorn fanns i två olika versioner beroende på vilken typ av tv datorn skulle kopplas upp mot. Ntsc-versionen var på 1,02 megahertz, medan pal-versionen var på 0,99 megahertz. Datorn levererades till en början med en kassettbandspelare för att lagra och ladda program, men senare lanserades även en diskettstation för 5,25-tumsdisketter.

Datorn erbjöd ganska avancerade möjligheter att skapa både ljud och grafik. 16 färger och upp till åtta olika rörliga figurer samtidigt på skärmen är två intressanta specifikationer i sammanhanget. Ljudkretsen klarade tre kanaler och kunde skapa en för den tiden ganska avancerade ljudeffekter.
Commodore 64 tillverkades faktiskt ända fram till 1994 och såldes i totalt 17 miljoner exemplar. Det har gett den en plats i Guinness rekordbok som den bäst säljande datormodellen någonsin.

Den långa tillverkningstiden och stora försäljningsmängden gjorde att det totalt skapades cirka 10.000 olika kommersiella program till Commodore 64, allt från spel till nyttoprogram.


Apple Lisa (1983)
Apple Lisa har av många kallats för en prototyp-mac då den innehöll ett grafiskt användargränssnitt och dessutom var utrustad med en mus.

Datorn hade en 5 megahertz Motorola 68000-processor, 1 megabyte arbetsminne, och två 5,25-tums diskettstationer. Diskettstationerna var lite speciella då de var utrustade med två läs och skrivhuvuden – en på vardera sida av disketten. Det gjorde att enheterna exempelvis klarade att göra parallella sökningar på en diskett. En hårddisk på 5 megabyte erbjöds som tillbehör.

Lisas operativsystem erbjöd bland annat äkta multikörning där operativsystemet fördelar resurser efter prioritet mellan de program som är aktiva och virtuellt minne. Det var två funktioner som ansågs mycket avancerade i persondatorsammanhang vid den här tiden. Tyvärr blev datorn ganska långsam just på grund av det virtuella minnet.

Samtidigt som Apple Lisa innebar ett stort steg framåt på många sätt, blev datorn en stor flopp. Det höga priset, 75.000 kronor, var den största bidragande orsaken till det.


Compaq Portable (1983)
1983 lanserade ett vid den tidpunkten ganska okänt datorföretag vid namn Compaq

Eftersom Compaq hade åkt på en gigantisk rättstvist om företaget hade kopierat IBM:s pc-bios rakt av, så skapade man istället ett eget bios genom så kallad reverse engineering. Det här långt innan Phoenix och en rad andra företag gjorde kompatibla pc-bios till en massmarknad.

Compaq Portable beskrevs som bärbar, men med dagens mått mätt var den snarare släpbar. Den vägde nämligen 12,5 kilo.

Compaq Portable var stor som en symaskinslåda och innehöll en 4,77 megahertz Intel 8088-processor, 64 kilobyte arbetsminne (utbyggbart till 640 kilobyte), två 5,25-tums diskettstationer, en monokrom 9-tumsskärm som klarade cga-grafik (320×200 punkter med fyra nyanser av grått) och dessutom kunde visa 25 rader text med 80 tecken i varje rad.
Tangentbordet utgjorde även datorns lock, och hopfälld blev tangentbordets undersida datorns botten. På baksidan av datorn fanns även ett praktiskt handtag.


IBM PC XT 5160 (1983)
Efterföljaren till IBM:s första pc fick den officiella beteckningen PC XT 5160, även om datorn i folkmun bara kallades IBM PC XT. Datorn innehöll en 8088-processor på 4,77 megahertz, precis som föregångaren.

Det som dock skiljde PC XT-modellen allra mest från föregångaren var att den som standard var utrustad med en hårddisk på 10 megabyte. Det var den första persondatorn med hårddisk som fick genomslag på marknaden.

PC XT kunde utrustas med upp till 640 kilobyte internminne och hade en diskettstation som lagrade 360 kilobyte per diskett.


IBM Personal Computer/AT Model 5170 (1984)
Tre år efter att IBM levererade den första pc:n dök PC/AT-modellen upp. At stod för Advanced Technology, och datorn var en utveckling av originalkonstruktionen. PC/AT var den första datorn som använde sig av Intels 80286-processor (till en början på 6, och senare på 8 megahertz). Den innehöll en hårddisk på 20 megabyte som var snabbare och dubblade kapaciteten jämfört med hårddisken i IBM PC/XT. PC/AT kunde använda både 8- och 16-bitars expansionskort.

Samtidigt med datorn lanserades Dos 3.0, som bland annat kunde använda 5,25-tumsdisketter som lagrade 1,2 megabyte.
PC/AT hade ett tangentbord med en separat numerisk del och piltangenter. Samma utformning gäller än idag.

Även grafik var ganska avancerad. Datorn kunde levereras med endera av två grafikkort: EGA (Enhanced Graphics Adapter) eller PGC (Professional Graphics Controller). EGA visade med 640×350 bildpunkter med 16 färger. Den dyrare PGC klarade 256 färger.


Apple Macintosh Plus (1986)
Apple lanserade den första Macintoshdatorn 1984, även om den var revolutionerande på många sätt hade den många brister. Det största problemet var att arbetsminnet var för litet. 128 kilobyte gjorde datorn i princip helt oanvändbar. Av den anledningen var lanseringen av Macintosh Plus 1986 ett riktigt lyckokast.

Den nya Macintoshmodellen använde sig av en likadan Motorola 68000-processor, men innehöll hela en megabyte arbetsminne som kunde uppgraderas till fyra megabyte.

Macintosh Plus fungerade dessutom ihop med de nya dubbelsidiga 800 kilobyte-disketterna och hade en scsi-port som bland annat kunde användas för snabb uppkoppling mot en extern hårddisk.

Apple tillverkade Macintosh Plus ända till 1990. Det är den mest långlivade Macintosh-modellen någonsin.

Compaq Deskpro 386 (1986)
Under de första åren av IBM PC-eran leddes utvecklingen av IBM. Trenden bröts i samband med att Intel lanserade sin första 32-bitarsprocessor, 80386. Compaq var nämligen först med att erbjuda en dator med den nya processorn.
Compaq Deskpro 386 hade en 32-bitars buss och en processor klockad till på 16 megahertz.

1986 var det inte självklart att en efterföljare skulle klara att köra program gjorda för tidigare generationers datorer. IBM RT, vilken använde en risc-processor kunde exempelvis inte köra program för original-pc:n. Kompatibiliteten med Dos, Windows, Lotus 1-2-3 och andra program blev ett viktigt försäljningsargument för Deskpro 386. Datorns höga prestanda bidrog naturligtvis också till framgången.


Toshiba T1000 (1987)
Toshibas otroligt populära modell T1000 var den första riktigt bärbara dos-baserade datorn. Datorn hade måtten 30,5×27,9×5,1 centimeter och vägde 2,9 kilo.

Det var i allra högsta grad en låg vikt jämfört med den tidens släpbara datorer i resväskestorlek. Det gjorde dessutom Toshiba T1000 hela 1,6 kilo lättare än den närmaste konkurrenten vid den tiden: Datavue Spark. Intressant i sammanhanget var också att T1000 var billigare än de flesta bärbara datorerna på den tiden.

Datorn innehöll ett tangentbord med 82 tangenter, en 3,5-tums diskettstation som klarade 720 kilobytedisketter, 512 kilobyte arbetsminne, och ett internt modem. Dessutom hade den Ms-dos 2.11 lagrat i ett rom-minne. Det eliminerade behovet av två diskettstationer, vilket flera av konkurrenterna hade. Det gjorde det samtidigt omöjligt att köra vissa program som krävde två disketter i datorn.


Hewlett-Packard 100LX (1993)
Hp:s 100LX var inte den första bärbara datorn med pocket-pc-ambitioner. Däremot var det den första bärbara datorn som både levde upp till kravet på litet format och pc-kompatibilitet. Datorn var inte mycket större än en plånbok (16×8,5×2,5 centimeter)

HP lyckades klämma in massor av funktioner i 100LX. Bland annat var datorn utrustad med ett qwerty-tangentbord med en separat numerisk del!

Operativsystem och kalkylprogrammet 1-2-3 var lagrat i ett fast läsminne i datorn. Skärmen kunde återge fyra nyanser av grått och visade 80 x 25 tecken. Det bästa av allt var dock att datorn körde dos 5.0, vilket innebar att den var kompatibel med tusentals program.


Ericsson Portable PC, EPPC (1985)
Även svenska Ericsson har varit inne i pc-svängen ett par omgångar. 1985 lanserades Ericsson Portable PC, eller EPPC som den också kallades, och även om det stod Ericsson på datorn var den faktiskt tillverkad av Panasonic i Japan.

Det handlade om en drygt 8 kilo tung klump utrustad med en monokrom plasmaskärm som kunde visa 80 x 25 tecken eller grafik i upplösningen 640 x 400. Det handlade om en pc-klon som innehöll en Intel 8088-processor på 4,77 megahertz, 256 kilobyte arbetsminne (utbyggbart till 512 kilobyte), och en diskettstation som klarade 360 kilobytes 5,25-tums-disketter.

Någon hårddisk erbjöds dock inte i den första modellen av EPPC. Senare tog Ericsson fram en lösning med en hårddisklåda som placerades under datorn.
Däremot hade Ericsson Portable PC något så ovanligt som en inbyggd termisk skrivare, och ett inbyggt modem kunde också köpas till som extra tillval.

Datorn hade dessutom en bottenplatta som bland annat innehöll ett nätverkskort.

Strömförsörjningen till datorn sköttes via det inbyggda nätaggregatet, men batteridrift var inte att tänka på. Ericsson Portable PC saknade nämligen batteri..


Plats 18. Apple Powerbook 100 (1991)
Apple Powerbook 100 erbjöd två funktioner som raskt kopierades av konkurrenterna i pc-lägret.

För det första placerade Apple datorns tangentbord längst upp mot skärmen, för att på så sätt frigöra plats för ett behagligt handledsstöd. För det andra placerade man en stor styrkula precis i mitten av det nyss nämnda området. Dåtidens bärbara

Windowsdatorer var på sin höjd utrustade med en styrkula som klämdes fast på tangentbordets höger- eller vänstersida.

Apple Powerbook dockningsbar


 Apple Macintosh SE

Macintosh SE var ersättaren till Macintosh Plus och hade inbyggd hårddisk på 20 eller 30 MB.

Skärmen var fortfarande 9 tum och den hade handtag för att kunna vara vad man kallade släpbar.


Apple Macintosh LC

Marknaden började efterfråga större skärmar och Apple svarade med Macintosh LC som var en mycket liten och tunn dator med separat skärm på 12 tum.

Macintosh LC kom sedan i flera modeller  LCII, LCIII och LCIV med starkare processor och större hårddiskar.

Detta var också Apples första dator med färgskärm.

Apple PowerMac med risc-processor (1994)

1994 lanserade Apple sin första PowerMac. Det var första persondatorn med s.k. Risc-processor som var betydligt snabbar än dåvarnade Intel-processorer.

PowerMac hade kortplatser som en vanlig PC och kunde byggas ut bl.a. med ett PC-kort vilket gjorde powermacen till en tvådatorlösning i samma låda. Med ett enkelt kortkommando växlade men mellan Mac-läge och PC-läge med Windows som vilken vanlig PC som helst.
Skärmen hade inbyggda stereohögtalare. Den hade också en inbyggd CD-läsare och var en kraftfull dator för desktop publishing.

Powermacen kom senare i många nya versioner med allt starkare processorer och hårddiskar.


Plats 30. IBM PS/2 Series (1987)
IBM:s PS/2-datorer var helt mjukvarukompatibla med tidigare pc-modeller, men det fanns en annan stor skillnad.

PS/2-datorerna hade nya kontakter för interna expansionskort. Kontakten kallades Micro Channel och var inkompatibel med de tusentals AT-instickskort som tillverkats under de första sex åren av pc-eran. Den inkompatibiliteten gjorde att stora delar av branschen och därmed många potentiella köpare gav PS/2 kalla handen.

Listan över nya lösningar som introducerades med IBM PS/2-serien är ändå värd att ta upp. De var utrustade med ett plug-and-play-bios och de introducerade PS/2-kontakten för anslutning av tangentbord och mus. Den kontakten används än idag i många datorer. PS/2 var även starten för grafikstandarden vga och vga-kontakten. Den används fortfarande som standardkontakt för många bildskärmar, även om dvi har börjat ta över.

PS/2-datorerna var ganska dyra. Samtidigt höll IBM:s tuffa licenskrav klontillverkarna borta, vilket också bidrog till att PS/2-arkitekturen aldrig blev någon ny standard.


Hewlett-Packard Omnibook 300 (1993)
Hewlett-Packard Omnibook 300 var inte bara en av de första riktigt små bärbara datorerna. Datorn vägde enbart 1,3 kilo, och innehöll Windows 3.1, Excel 4.0, Word 2.0, och Ms-Dos 5.0 som alla lagrades i ett fast läsminne. Det gjorde att datorn startade blixtsnabbt. Användardata lagrades antingen på en 40 megabytes hårddisk eller ett 10 megabytes flashminne, som anslöts via pc card-porten.

Datorns mus var en historia för sig. Den var inbyggd i datorn och med en knapptryckning kunde den hoppa ut ur ett litet utrymme på högersidan. Musen satt ihop med datorn via en tunn plastled och man slapp på det sättet den irriterande mussladden. Tyvärr var musen i minsta laget och ganska krånglig att använda.

Omnibook 300 blev känd för sin långa batterilivslängd. Vi talar om upp till otroliga nio timmar för modellen med flashminnet. Datorn kunde till och med drivas på vanliga AA-batterier om det knep, även det var och är unikt för en dator utrustad med ett fullstort tangentbord.


IBM ThinkPad 701C (1995)
IBM Thinkpad 701C har gått till historien för dess innovativa tangentbord. Datorn fick ganska snabbt smeknamnet butterfly (fjäril) eftersom tangentbordet via en snillrik konstruktion gled ut från sidorna av den bärbara datorn. Tangentbordet var alltså bredare än datorn.

IBM Thinkpad 701C är av den anledning fortfarande den enda riktigt kompakta bärbara datorn som har erbjudit ett fullstort tangentbord. Konstruktionen var dock inte vidare stabil och gick lätt sönder. Varken IBM eller någon annan har försökt sig på en liknande konstruktion någon mer gång


Apple Imac, (1997)

Apple lanserade den första generationen Imac 1997. Imac var tillbaka till ursprungsdesignen med allt i ett för det allt snabbare växande hemdatormarknaden.

Efterföljaren från 2002 skilde sig från första generationen på en rad punkter. Framförallt handlade det om en betydligt mer innovativ dator, och då inte minst inom området design.

Den kupolformade foten och den platta bildskärmen som nästan gav intryck av att sväva fritt i luften gjorde datorn helt unik. Formen var inte bara cool, den sparade även plats och erbjöd nästintill obegränsade möjligheter att ställa in skärmen.

Sedan slutet på 90-talet blev de uteslutande Windows-maskiner då jag slutade som försäljare och jobbade som konsult.

På jobbet blev det olika varianter av windows-datorer mest bärbart HP och Toshiba.

Min första hem-PC blev en stationär Dell-dimension 590 med windows XP.

När jag slutade 2004 på WM-data började jag köpa DELL datorer då jag fick mycket kontakt med Dell under min tid på SCB i Örebro.

Dell Inspiron 6000 med Windows Vista
Dell XPS 15 Windows 7
Dell Inspiron 15x Windows 8 och uppgraderad till Windows 10

IBM Surface Pro 3, som jag fått av Suzanne.